Av Anita Kullander
Med ojämna mellanrum lägger jag upp något som jag för tillfället funderat över. Ibland har jag svaret - ibland inte.
Anna och Berit sitter och pratar om livet.
Anna är bekymrad över något och har nära till gråten.
Berit kommenterar att detta ”något” inte är något att bli ledsen för.
Anna börjar då gråta.
Berit säger att det var inte meningen och säger förlåt.
Anna fortsätter att gråta.
Berit blir förtvivlad över att inte bli förlåten och börjar också gråta.
DÅ, händer något märkligt!
Anna slutar gråta och börjar istället och trösta Berit.
Helt plötsligt har det blivit mer synd om Berit.
Det kan tom bli så att omgivningen anklagar Anna för att ha gjort Berit ledsen.
Detta är inget ovanligt när man har med narcissister att göra. De har en märklig förmåga att vända all uppmärksamhet till deras förmån.