Intervjufrågor till Anita Kullander gällande särbegåvade barn i förskolan, åldern 3-5. År 2016

1. Namn
Anita Kullander

2. Ålder
69 år (född 1947)

3. Hur länge har du arbetat som specialpedagog?
Jag har arbetat som skolpsykolog i 25 år – det innebär också att jag handlett och utbildat personal på alla nivåer inom både förskola och skola.

4. Vad innebär begreppet särbegåvning enligt dig?
Jag använder mig av professor Roland S Perssons definition: Den är särbegåvad som förvånar dig vid upprepade tillfällen med sin osedvanliga förmåga på ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet.

5. Vad är ett särbegåvat barn enligt dig?
Ett barn som utvecklas snabbt intellektuellt men kanske inte motoriskt. Ett barn som behöver intellektuell stimulans på högre nivå än sina jämnåriga och vars utveckling gör att avståndet till jämnåriga hela tiden ökar. De har oftast inte samma behov av att leka – eller rättare sagt de leker oftast på ett mer intellektuellt sätt, mer med fantasier och med ord.

6. Har du några erfarenheter i arbete med särbegåvade barn?
Jag har utrett många elever som visat sig vara särbegåvade. De senaste fem somrarna har jag anordnat läger för familjer med särbegåvade barn – c:a 150 barn. Jag har två egna särbegåvade barn, två särbegåvade barnbarn och ett särbegåvat barnbarnsbarn.

7. Finns det tecken och i så fall vilka kan man se på ett särbegåvat barn? Och hur upptäcker man dem i en barngrupp? Hur kan man arbeta för att upptäcka dem redan i förskolan?
Barn som på olika vis visar att de inte trivs på förskolan, att de inte vill leka med de andra barnen. Kanske söker de mer avancerade aktiviteter över vad som förväntas utifrån ålder. Kanske är bokstäver och siffror mer intressanta än dockhörnan. Kanske är de utåtagerande – eller tysta och tillbakadragna. Föräldrarnas beskrivning av vad barnet gör hemma är viktig information.

8. Anser du att det finns utmaningar i mötet med särbegåvade barn? I så fall vilka?
Ja, det är en utmaning att arbeta med särbegåvade barn. Vi tenderar att (av naturliga skäl) ge mer uppmärksamhet till den som inte kan, som ligger lite under normalutvecklingskurvan. De som ligger före lämnar vi ofta åt sig själva. Eftersom de inte stimuleras till att utvecklas och då inte heller blir utmanade att hitta nivåer där deras inlärning sker, där de får träning i frustrationstolerans och impulskontroll, så får de en asynkron utveckling. Dvs deras intellektuella nivå ligger högre än deras förmåga att kontrollera känslorna. Antingen blir det stora utbrott eller så sluter sig som musslor.

9. Har särbegåvade barn särskilda behov? Vad anser du?
Ja, verkligen. De har mycket särskilda behov som vi behöver lära oss mer om. Framförallt så har de behov av att få accelerera i sin utveckling, att få lära sig i sin egen takt som kanske går dubbelt så snabbt mot vad vi är vana vid.

10. Vilken stimulans får ett särbegåvat barn för att utvecklas vidare?
Det finns inget generellt svar på denna fråga. Stimulansen beror alldeles på vilken medvetenhet förskola och föräldrar har om särbegåvning. Jag vill mena att de allra flesta särbegåvade barn inte alls får adekvat stimulans.

11. Har du gjort några specifika insatser för att stimulera dessa barn? Vilka i sådana fall?
Jag handleder föräldrar och personal i att se och upptäcka dessa barn samt ger dem råd och tips utifrån den beskrivning jag får av barnet. Sedan anordnar jag sommarläger för familjer med minst ett särbegåvat barn. Barnen är mellan 1-18 år

12. För att genomföra ett så bra pedagogiskt arbete som möjligt behövs stöd för dessa barn, vilket/vilka stöd anser du är viktiga i detta sammanhang?
Personalen behöver kunskap, fortbildning, handledning. Det generella är att man måste inse att alla barn har samma människovärde oavsett funktionsvariation. Alla barn har samma rätt att få adekvat stimulans och uvecklas optimalt. Inget barn får skyndas på eller hållas tillbaka i sin utveckling. Alla är individer med sin egen variation av kunskaper och förmågor, sina egna styrkor och svagheter.

13. Tycker du att det finns tillräckligt med material och resurser för att stimulera dessa barn i förskolan?
Ja, det finns att tillgå men förskola och skola har inte införskaffat dessa.

14. Hur anser du att förskollärarna är pedagogiskt rustade för att utmana, bemöta och stimulera särbegåvade barn i förskolan?
Vanligtvis inte alls. Ingen utbildning nämner detta fenomen. Några enstaka har intuitivt förstått vad särbegåvning är, några har kanske släkt eller vänner med särbegåvade barn och har därigenom fått en glimt av hur det kan vara.

15. Är det något du vill tillägga och tycker att vi behöver veta?
Många särbegåvade barn beter sig som om det skulle vara en diagnos men oftast försvinner detta då de blir intellektuellt stimulerade. Det finns massor som förskola kan göra och prova innan man kan fundera i diagnostermer.

Vi är oftast förstående för förståndshandikappade barn som ligger under utvecklingskurvan och anpassar kraven efter deras förmåga. Vi är bra på att uppmuntra deras ansträngningar och gläds över deras utveckling. De barn som ligger långt över utvecklingskurvan får inte samma uppmuntran och föräldrar vågar inte skryta om deras förmågor.