FILURUM SOMMAR 16-20 juni 2012

Filurum Rättvik Utifrån mina erfarenheter från föräldragruppen i Rättvik, där föräldrar har fått samtala med varandra och utbyta erfarenheter och samtidigt har respektive barn lärt känna varandra – till lycka för alla inblandade, så blev jag inspirerad att försöka få till en träff för alla familjer i facebookgruppen.

Sedan 2009 då jag öppnade en sluten grupp på facebook för föräldrar till särskilt begåvade barn i hela Sverige, så har jag haft kontakt med hundratalet föräldrar som på olika sätt beskrivit att deras söner och döttrar var ganska ensamma. De hade svårt att hitta intellektuellt jämbördiga kamrater och deras intressen var ofta annorlunda jämfört med de flesta barn och ungdomar i samma ålder. I skolan beskrevs dessa barn i termer av problem - som ovilliga att prestera, svåra att samarbeta med, undvikande eller provocerande, blyga, tystlåtna eller dominerande och ibland tom som elaka. Barnen vantrivdes i skolan och några vägrade tom. periodvis att gå till skolan överhuvudtaget. Kort sagt skolan hade problem med hur man skulle få dessa barn att vara som alla andra och föräldrarna hade problem med att få skolan att förstå deras barns särskilda behov.

För något år sedan fick jag också kontakt med Sten Collander på Mensa GCP som hade samma erfarenheter utifrån sina kontakter med föräldrarna. Vi beslöt att samarbeta och han ”skickade” föräldrarna till mig för att bli med i facebook-gruppen.

Mensa har också haft två representanter med på Filurum Sommar 2012. För drygt ett år sedan bestämde jag mig alltså för att inbjuda till en träff för särskilt begåvade barn. Huvudsyftet var då att barnen skulle hitta nya kamrater (de vuxna hade ju facebookgruppen). Tiden bestämdes till veckan efter skolavslutningen och före midsommar. Jag bokade Bystugan i Nedre Gärdsjö och skickade ut inbjudningar.

Jag hade tänkt mig att kanske 5 familjer skulle komma, i bästa fall kanske 7. Arton (18) familjer från hela Sverige anmälde genast sitt intresse – 15 av dessa kom! (De som inte kom hade blivit sjuka eller fått jobb.) Barnen var i åldrarna från några månader till 13 år och det var nog ganska jämt fördelade mellan könen.

• Föräldrarna har naturligtvis totalt ansvar för sina barn.
• Barnen vill ha kontakt med intellektuellt ”likasinnade”.
• De flesta av särskilt begåvade barn är socialt försiktiga.
• De flesta av dessa barn vill inte delta i stora arrangerade möten med allmänna presentation o likn..
• De flesta av dessa barn vill ha intellektuellt stimulerande sysselsättningar – möjlighet att ta med egen dator och koppla upp sig mot internet.
• Särbegåvade barn och ungdomar funderar mycket över tingens ordning och meningen med livet. De har dock få tillfällen att prata om detta med jämlikar.
  
• Föräldrar har behov av någon form av kompletterande fortbildning
• Föräldrar har behov av enskilda konsultationer
• Föräldrar har behov av att prata med andra föräldrar.
• Pedagoger och föräldrar behöver mötas och utbyta erfarenheter, tips och idéer.
• Någonstans fanns också en liten oro för konflikter och kriser när så många personer skulle samsas.

• Bystugan skulle ha ”öppet hus” och fungera som en samlingspunkt – ett kafé eller ett lunchställe där man träffades – gjorde upp planer för dagen och sedan var aktiviteterna i full gång.
• Frivilliga aktiviteter där barn på ett naturligt sätt kunde få kontakt med varandra över ålders- och könsgränser.
• Alternativa sysselsättningar utan tävlingsinslag, skulle erbjudas.
• På kvällarna skulle det finnas det möjlighet att titta på film via två datorer varav en kopplad till projektor. Filmerna var noga utvalda av mig och av god kvalitet.
• Planerade filmvisningar för äldre barn och vuxna två kvällar.
• Leksaker för de mindre barnen, rit-, målar- och pysselsaker, origami och spelet Orientexpressen för de äldre.
• Bokbord för både barn och vuxna.
• Jag skulle inte hinna med att laga lunch till mig själv och de ”arbetande deltagare” som jag bjudit in. Därför inbjöd jag deltagare att laga ”stor lunch” som sedan bjöds ut till försäljning. Detta skulle förhoppningsvis också kunna fungera som en social kontakt över familjegränserna.
• Hundkul ett par timmar en dag. Barnen fick bygga olika hinder (typ agility)som varvades med intellektuella utmaningar för hundarna.
• Namnskyltar för deltagarna eftersom jag är urusel på namn.
• Tre tillfällen för filosofiska samtal med barn och ungdomar.
• Måndagen veks åt pedagogik. Två pedagoger från Rättviksskolans samundervisningsgrupp skulle berätta om hur de undervisar särskilt begåvade elever. Inbjudna var pedagoger som undervisar särskilt begåvade elever eller som handleder deras lärare. Syftet var att pedagoger och föräldrar skulle utbyta tankar, tips och idéer.

Jag skulle kontinuerligt finnas tillhands under dagtid för konsultation/rådgivning enskilt och i grupp.
Jag bjöd in min väninna och psykologkollega att finnas tillhands vid samtal kring särbegåvning och/eller diagnoser som bla. ADHD och Asperger.

Samarbete med Mensas GCP var en självklarhet och Sten Collander skulle komma några dagar, likaså Staffan Harling, psykolog och GCP-informatör.

Jag såg en mamma stå och titta på sin son som var ute och spelade fotboll (i dugg-regn) med ett par andra del-tagare i olika åldrar – alla skrattar och har roligt. Hon säger ”men han hatar ju fotboll” och hon ler stort. (bilden på första sidan)

• Jag såg varje dag att de allra flesta barn/ungdomar var ute och spelade fotboll eller andra spel.
  
• Jag såg ett barn som mer eller mindre tvingats till träffen av sina föräldrar med löfte om att stanna bara en dag. Detta barn har sedan inte velat åka hem utan stannat i tre dagar och ville egentligen inte hem då heller - fastän alla andra packade för hemresan.
  
• Jag såg ett barn som kom 5 minuter första dagen, 15 minuter andra dagen och tredje dagen tog med sig sin bärbara dator och kopplade upp sig via projektor på film-duken så att alla kunde se och aktivt delta i spelet Minecraft.
  
• Jag såg barn som först inte ville sätta på sig namnlappen men efter någon dag själv tog initiativ till att skriva sitt namn på lappen och sätta på sig den.
  
• Jag såg barn som kramades och pussades i spontan glädje över att hitta varandra, som har umgåtts och haft utbyte av varandra, där ålder och kön var oviktiga.
  
• Jag såg barn som kopplade ihop sina datorer och samarbetade kring bygge av ett gemensamt hus (Minecraft)och diskuterat huruvida toaletten skulle inredas vackert eller gulligt och som enades om att gör det snyggt.
• Jag såg en kille utföra en imponerande, spontan dansuppvisning (med löfte om betalning i form av godis till alla barn).
  
• Jag såg barn som deltog med liv och lust i bygget av smarta hinder för hundar och sedan ”lånade” en hund (totalt fem hundar fanns för dagen till-gängliga) och gick runt banan med dom och med vänlighet, tålamod och respekt försökte träna hunden till att klara olika uppgifter.
  
• Jag såg barn fiska både bittida och sent - och få fisk också – mört, abborre och nästan en gädda.
  
• Jag pratade med barn om filosofiska frågor som tex. hur det kan vara att vara vacker och fattig eller ful och rik och varför man kan vara avundsjuk på varandra. Några av barnen kom in på att de var mobbade i skolan och de uttryckte sympati för varandras upplevelser och känslor – ”jag vet hur det känns kompis”.
  
• Vi samtalade även om att vara särskilt begåvad och svårigheten att hitta barn som är mer eller mindre likadana.
  

Jag har sett barn som av föräldrar, men kanske främst skola beskrivits i termer av enstöringar, eller dominerande, ovilliga till samarbete och skoluppgifter, konfliktbenägna, provocerande och ointresserade av sport mm. Dessa barn har varit tillsammans och vistats under samma tak i flera dagar, de har samarbetat kring ett gemensamt projekt utan en enda kontrovers. De utmanade föräldrarna i en tävling om vem som byggde det finaste huset i Minecraft på en viss tid. Barnen vann på WO. Konstaterades att vuxna har så många ”måsten” som hindrar dom från ”lusten”.

Jag är djupt imponerad av pedagogernas berättelse om hur de sakta men säkert har hittat vägar att möta särskilt begåvade barns behov och kunnat vända skolleda till skolglädje.

Jag har sett saker jag aldrig kommer att glömma och jag har rörts till glädjetårar dagligen. Jag har lärt mig oerhört mycket om särskilt begåvade barns förmågor som jag kommer att ha stor nytta av i mitt fortsatta arbete som psykolog inom skolan och speciellt då i arbetet för de särskilt begåvade barnens skolsituation.

• Sonen låter hälsa att ALLT var bra. Railmaze, Orientexpressen, fotboll och fiske med nya kompisar - bra! Han vill gärna åka igen nästa år.
• Dottern hälsar att lekkompisen K var bäst och att hon gärna åker nästa år igen.
• Jag vill säga att det var fantastiskt att få träffa och prata med er alla. Att känna sig som förälder till ett barn, vilket som helst i gruppen - ovanligt och ovanligt härligt!
• Tack för en fantastisk resa, sonen ritar av fiskar, lär sig fakta och har gjort ett akvarium med gädda, abborre och clown fiskar. Han lånade en faktabok på biblioteket och imponerade på oss med roliga idéer och nyfikna frågor.
• Han började läsa igen och började räkna meter, mått, tänker matematisk och tänker logiskt igen.
• Nu förstår jag att i perioder handskas vi med en kamp som har en annan bakomliggande orsak - som i själva verket handlar om skolan och normen - att vi inte lyckas passa in i mallen.
• Jag måste tacka dig för alla stunder som har blommat upp efter resan. Filurum lämnade ringar på vattnet. I livets flod fortsätter vi resan och våra strömmar kommer att tillsammans driva fram kraften.
• Hundkul var viktigaste anledning till att vi fick med barnen hit först och främst – men det blev så mycket, mycket mer.
• Vi kommer gärna på nästa träff.
• Vilka fantastiska pedagoger!
• Sonen har redan haft kontakt via Skype med en ny kompis från träffen.
• Tänk att vi var så lika – när jag sade att jag var bra på något så sade han att han också var det. Vi var precis lika i nästan allt! Vi var också lika bra på minigolf.
• Vilket bra Filurum det blev!

P.S. Nu ser jag fram emot nästa Filurum Sommar som är bestämt till 15-20 juni 2013. Femton familjer har redan anmält sig och jag har bokat en lägergård så att alla kan bo på samma ställe. D.S.