Skollagen som kom 2010 och började gälla from 2011, presenterades inte särskilt i medierna, och tycks inte heller ha presenterats ute på skolorna. Detta är lite förvånande, eftersom den skulle kunna betraktas som revolutionerande. Det har radikalt förändrats hur man ser på elevens skola och rätt till utbildning. Den första meningen nedan säger allt! Numera har varje barn rätt att utvecklas så långt som möjligt.

Barnens och elevernas lärande och personliga utveckling - skollag 2014:458, 3 §:
Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Men när jag pratar med lärare säger de ofta att de inte hinner stödja de barn som ändå kommer att klara kraven – de måste ta hand om de ”svagare” eleverna först och främst.

De vill så gärna hinna med varje individuell elev. Men det kommer med våra medmänskliga gener att först och främst hjälpa de som är svagare. Det har också varit skolans mål och syfte i generationer att fokusera på att hjälpa de som har svårt att klara målen.

Nu har målet och syftet breddats, utan att rektorer och lärare fått vare sig fortbildning eller tid nog att kunna genomföra det den nya lagen ålägger dem. Är det höjd lön som avhjälper detta?