Innehållsförteckning
Dagens fundering År 2019
191025 Frustrationer och impulser
När man möter ett barn med låg förmåga att hantera frustrationer samt låg impulskontroll, då får man ett mått på sin egen förmåga i dessa avseenden.
Jag menar att vi har olika förväntningar på hur barn i olika åldrar ska klara av frustrationer och sina reaktioner/impulser. Ju ynge barnet är desto mer tålamod har vi och tvärtom. Ju äldre barnet är desto mer förväntar vi oss att de klarar att hantera sin känslor av frustration och impulser. Om barnets förmåga, i relation till sin ålder, är låg och reaktionerna starkare än vad man förväntat då har jag noterat att vuxna reagerar med i stort sett lika stark frustration som barnet och impulskontrollen är låg. “Du som är så stor ska väl inte bete dig på sättet!”, “Man skulle kunna tro att du är två år inte sex år!”, osv.
De vuxnas sätt att (över-) reagera på barnets bristande förmågor påverkas av vuxnas förväntningar som skapats ur en idealbild av barnet samt en social skam. Barnets beteende påverkar omgivningens syn på den vuxne - dess status.
Kan vi ur detta också förstå varför pedagoger/skola vill lägga skulden på eleven?
190929 Förmågor som underhållning
Personer (oavsett ålder -barn, ungdomar eller vuxna) som uppvisar en osedvanlig förmåga musikaliskt, idrottsligt eller konstnärligt, mm. beundrar vi och höjer till skyarna. Ni har säkert sett videoklipp med små barn som sjunger, dansar, spelar trummor osv. Likaså visas olika fenomenala bedrifter inom idrott - spektakulära mål i fotboll mm. Det finns olika priser som delas ut som bla. Emmy Awards, Guldbaggen, Guldbollen, Polarpriset mfl.
Ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta deras förmågor. Det syns ju tydligt och man njuter av att se det igen och igen och igen. Bakom varje sådan person finns en osedvanlig talang, en förmåga utöver det vanliga, en begåvning. De flesta av dessa “artister” är även begåvade på andra områden men som av olika anledningar inte syns lika tydligt. För övrigt benämndes Zlatan som en “språkbegåvad fotbollstalang” av några forskare inom lingvistik. Enligt uppgift talar han 6 språk.
De som inte är lika uppenbara är de talanger och begåvningar som är mer teorestiska till sin karaktär. Deras förmågor är inte lika synliga och har därför inget underhållningsvärde. De personer (oavsett ålder -barn, ungdomar eller vuxna) som inte har behov av att uppträda och göra show av sina begåvningar, talanger och förmågor blir inte uppmärksammade och uppmuntrade - tvärtom så hålls de tillbaka och tvingas vänta på dem som behöver längre tid.
Tänk om Zlatan skulle behöva vänta på den långsammaste spelaren - då blev det inte många mål gjorda.
190914 hemmasittare - skolvägrare
Hemmasittare kallar man de elever som inte går till skolan. Jag tolkar detta som att man lägger fokus på att de hellre vill vara hemma än i skolan, kanske tom. att föräldrarna inte klarar av att få iväg sina barn till skolan. Ansvaret och skulden läggs på hemmet och eleven.
Utifrån min erfarenhet så handlar det om skolvägran, dvs de vägrar att gå till skolan, vilket är ett motsatt fokus. Föräldrar gör verkligen allt de kan för att få barnet till skolan. Barn/elever vill ha undervisning och de vill ha ett socialt sammanhang. Många av våra särskilt begåvade barn/elever far illa i skolan. De blir under- eller felstimulerade, ofta utsatta för mobbning av både barn och vuxna och de har svårt att hitta jämlikar. Av olika anledningar kan inte skolan erbjuda en trygg och adekvat stimulerande miljö och då är det en överlevnadsstrategi att skolvägra. Ansvaret ligger på skolan.
Föräldrar har ansvar för att barnet kommer till skolan och skolan har ansvar för att eleven vill vara kvar.
190820 Skilj på fakta, sak och person
Greta Thunberg - hon har ju verkligen bestämt sig för att förmedla faktakunskaper och sin kritik mot framförallt vuxenvärldens levnadssätt. Vårt sätt att leva går faktiskt stick i stäv mot forskningen. Greta är extremt påläst och har rätt i sak och har därmed lyckats väcka många slumrande oroliga själar. Vilket är fantastiskt – vår planet är faktiskt allvarligt hotad av miljöförstöring.
Det hon ironiskt nog möts av är de vuxnas argumentation i form av ”erfarenheter, förnuft och förstånd” vilket kan uppfattas som ett angrepp på henne som person. Många som protesterar mot Greta gör det kanske för att den ”masshysteri” demonstrationerna kan leda till, med snabba och illa provade lösningar, kan förstöra mer än vad de hjälper.
Men hon fortsätter att informera och demonstrera och alltfler visar sitt stöd för detta. Greta m fl. har inga lösningar – de ber om hjälp och då ska vi inte fråga dem hur vi ska göra. Nu måste forskning och vetenskap komma med förslag på lösningar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Vi måste skilja på fakta, sak och person. Vi kan kritisera forskningen men ALDRIG någonsin den person som uttrycker sina åsikter baserade på forskningen.
Om forskningen är felaktig - nåväl, så gör om den då! Den erfarenhet, förnuft och förstånd som man hänvisar till är det ju som har försatt oss i nuvaranda kritiska miljö-tillstånd.
190410 Genier i böcker och på film
Jag tittar mycket på film och läser mycket skönlitteratur. Något som jag noterat är hur man framställer särskilt begåvade personer - både barn och vuxna.
Ett exempel på ett samtal om en nyinflyttad person:
Man 1: “De säger att han är ett geni.”
Man 2: “Åh, inte en till så'n där!”
Nästan genomgående så framställs genier i böcker och filmer som udda , konstiga, egensinniga och svåra att umgås med. Det finns så otroligt många fördomar kring särskild begåvning och “genier”. Då är det inte underligt om individen själv har svårt att visa, erkänna och godkänna sin särskilda begåvning. Lika svårt måste det vara för föräldrarna - särskilt i kontakt med förskola och skola.
190407 Vems är felet?
Utifrån den debatt som nu pågår angående ordningsbetyg i skolan: Om ett barn inte fungerar optimalt hemma så är det föräldrarnas fel. Om en elev inte fungerar optimalt i skolan så är det elevens fel. De som verkligen är utbildade och proffs på barns utveckling och utbildning - vilket ansvar har de? När är det deras fel? 190317 Etiketter
Allt oftare frågar samhället efter “etiketter” på våra barn och elever. Man vill på olika sätt bedöma barns begåvning och intelligens och dela upp i kategorier - man vill ha “bevis” på än det ena än det andra.
Min fundering är vad som ligger bakom detta. Hur kommer det sig att man inte kräver motsvarande “varudeklaration” på de miljöer som barnen vistas i. Som det nu är så läggs skulden på barnet om det inte fungerar på förskolor och skolor.
Det är ju faktiskt bevisat via forskning att miljöns påverkan har stor inverkan på hur barn mår och utvecklas.
Så varför detta fokus på barnen och inte miljön? Vänd på perspektivet! Ställ frågor till barn/elever. Följande områden bör utredas och de idealiska svaren finns inom parentes.
Fackligt - (Jag lär mig mycket i skolan)
Socialt - (Jag har det bra i skolan)
Didaktiskt – (lärarens metoder passar mig)
Förväntningar - (Det förväntas mycket av mig)
190310 Diagnos eller inte diagnos - det är frågan!
Har man en diagnos så ska man naturligtvis få den fastställd - självklart! Det man alltför ofta glömmer bort är att man måste försäkra sig om att inget annat kan förklara ett barns eller en persons problematiska beteende, svårighet eller dåligt mående.
En klok psykologkollega säger så här: Om personen behöver en annan vuxens person stöd för att klara det vardagliga livet, som kan förväntas utifrån åldern, då och först då kan det vara aktuellt med en utredning av en diagnos.
I praktiken gäller det att man på olika sätt utreder om det finns förhållanden i skola, arbete eller privatliv, som på olika sätt kan vara orsak till ett upplevt problem eller dåligt mående.
Alltså - tänk först och främst på att utreda omständigheterna istället för individen.
19-02-01 Slarviga sammanfattningar
Särbegåvad, särskilt begåvad, överbegåvad, högt begåvad, smart, lättlärd inelligent mfl. är bara sammanfattande benämningar. Dessa benämningar är inte diagnoser utan slarviga sammanfattningar. De säger ingenting om individen - tvärtom så misstolkas ofta dessa begrepp på olika sätt.
Ovanstående begrepp säger ingenting om en elevs förmåga att fungera i ett klassrum, vilka inlärnings-situationer som fungera bra respektive mindre bra, vilken nivå eleven ligger på i respektive skolämne, osv osv.
En siffra på 127 eller 132 säger inte heller något till skolan. En psykologutredning kan alltså inte ge adekvat information vare sig till föräldrar eller till skolan om den inte har föregåtts av en pedagogisk kunskaps-kartläggning.
En pedagogisk kunskaps-kartläggning ger mycket viktigare information oavsett om eleven kan antas ha en diagnos eller inte. Därför är det där man ska börja. Skolan ska sedan ha provat olika insatser och åtgärder som sedan följts upp och utvärderats av elev, föräldrar och skola.
Först när vare sig stöd eller stimulans har gett önskat resultat är det aktuellt med en psykologutredning och först då kan man ha en hypotes om en diagnos. Fortfarande gäller dock att särbegåvning mm inte är en diagnos och inget som egentligen behöver utredas.
19-01-15 Människovärde
Först vill jag påpeka att människovärdet är lika för alla - oavsett funktionsvariation. Det ena påverkar alltså inte det andra. Tro aldrig något annat.
Två pojkar är ute på skolgården. Båda är 8 år. Norman är normalbegåvad med IQ 100 och går i Grundskolan. Egon är intellektuellt funktionshindrad/förståndshandikappad/utvecklingsstörd med IQ 69 och går i Särskolan.
Pojkarna klättrar i klätterställningen, de gungar och åker rutschkana. Lärarna som tittar på säger till varandra “Vad gullig Norman är som tar hand om Egon.” Det skiljer alltså 31 IQ-enheter mellan pojkarna och för dem är det självklart att det är stor intellektuell skillnad mellan de båda pojkarna och att undervisningen måste anpassas efter detta.
Man skulle inte drömma om att placera Norman i Särskolan. Elever som av misstag placeras i särskolan får skadestånd av kommunen och det blir stora rubriker i tidningarna.
Men smarta Marta med IQ 130 förväntas gå i grundskolan i samma klass med Norman. Det anses inte att undervisningen behöver anpassas efter hennes förmåga och hon förväntas vänta tills övriga klassen har kommit ikapp.
Den svenska skolan är mycket bra på att individanpassa undervisningen för de som är mottagna i särskolan dvs. de elever som har en begåvningsnivå under IQ 70. Man skulle aldrig säga till Egon (IQ 69) att han måste vänta på Beda (IQ 55) så att hon hinner ikapp. Tvärtom så är skolan vaksam på om Egon kanske skulle nå målen för Grundskolan i något ämne och då får han ett grundskolebetyg i det ämnet.
I en grundskoleklass kan det alltså finnas elever med IQ från 71 till 130 (ibland tom ännu högre). Funktioner och förmågor varierar därför starkt över hela begåvningspektrat. Generellt är skolan dåligt rustad för att anpassa för de elever som “med lätthet uppnår målen” - trots att den nya skollagen kom redan 2011.