Empati - utveckling och avveckling

Av Anita Kullander, leg. psykolog, Filurum Sverige, 2015

Mina funderingar en onsdagskväll…
Redan på BB kan man se tydliga spår av empati. På den tiden då nyfödda låg på en egen sal medans mödrarna vilade sig så kunde man notera att om en baby börjar gråta så dröjde det sedan inte länge innan nästa börjar gråta, sedan nästa och nästa ….

Ett nyfött barns gråt är inte särskilt högt och kan knappast uppfattas som störande för de andra barnen utan det tolkas som en sympatiyttring. Om ett barns gråt inte räcker för att väcka uppmärksamhet så hjälper ett annat barn till och sedan nästa och nästa tills hela rummet fylls av barnskrik.

Man har observerat ettåringar som ger sin egen napp till en gråtande baby -tar sedan snabbt tillbaka den visserligen – men impulsen finns där. Något barn går och hämtar en vuxen.

När barnen blir lite äldre och tillbringar sin tid bland andra på förskolan så kan man se hur de reagerar när ett annat barn gråter. De går nära och tittar och ropar kanske på en fröken. Det är empatin som styr detta.

När fröken kommer så säger hon till de andra barnen att gå därifrån – att gå och leka – att inte vara så nyfikna osv. Barnen vill ogärna gå därifrån – de vill se att det gråtande barnet verkligen blir omhändertaget, kanske frågar de varför barnet gråter eller ger förslag på hur man kan trösta, ringa efter mamma osv.

Personalen tänker att det är jobbigt för det gråtande barnet om många barn står och tittar på och säger därför till igen att de ska gå därifrån och inte bry sig så mycket – att nu tar hen hand om det.

För varje gång detta händer så släcker man ut barnens naturliga empati och sympati. Det är ingen idé att bry sig om någon gråter för fröken säger bara att man ska gå därifrån och inte bry sig. Fröken blir tom arg om man vill veta vad som hänt.

Många barn slutar att bry sig om andra och sedan undrar vi varför de är så elaka mot varandra, hur de kan skriva så elaka saker på internet, hur de kan använda våld för att lösa konflikter osv. Men – de flesta särskilt begåvade barn slutar inte att bry sig utan deras empati får sin styrka av deras etik och moral som är välutvecklade och ibland högre än personalens. Därför blir det ofta en krock mellan personal och barn vilket ofta resulterar i att det särskilt begåvade barnet utvecklar en misstro till vuxna och blir otrygga i tillvaron. Återigen en anledning till att inkompetensförklara vuxenvärlden.

Alltså låt barnen vara med och titta på och kanske hjälpa till när du tröstar ett gråtande barn – låt dem se hur du gör och lära sig av dig som modell.

Se även:
Barns utveckling
e-boken Utanför Ramarna