BARNS UTVECKLING

Hur vet man om barnet är särskilt begåvat? Särskild begåvning är ingen diagnos och inget som behöver testas för att bedömas. Det finns alltså ingen enkel beskrivning eller lista på egenskaper som ska uppfyllas för att bedömas som särskilt begåvad.

Professor Roland S Persson definierar särskild begåvning (särbegåvning) så här:

"Den är särbegåvad som förvånar dig vid upprepade tillfällen med sin osedvanliga förmåga på ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet."

Det kan alltså vara både svårt och lätt att bedöma. Det som är vanligast är att föräldrar jämför sitt barn med andra barn. En del föräldrar som själva var tidiga i sin utveckling uppmärksammar kanske inte sitt eget barns snabba utveckling.

Jag har samlat ihop föräldrars berättelser om deras barns utveckling. Det är inte en lista på egenskaper som måste finnas utan endast exempel på förmågor som förvånat.

Ett barns särskilda begåvning kan vara särskilt svår att upptäcka om barnet uppvisar ovilja till att leka eller umgås med andra barn, frustrationer vid minsta lilla motgång, vägran att träna och öva, dvs. ger upp om de inte kan på första försöket, trots, antiauktoritärt beteende och kanske tom att vuxenvärlden inkompetensförklaras totalt.

Det är inte heller ovanligt (särskilt bland flickor) att de maskerar sin begåvning. Jag brukar kalla det för att leka kameleont. De gör allt för att inte vara annorlunda, väcka uppmärksamhet. Särskilt begåvade (både barn och vuxna) har ofta en utvecklad empatisk förmåga som gör att de inte vill väcka uppmärksamhet eller ta extra tid från andra. Barn (och vuxna) som får höra att de är ”smarta” kan utveckla vad som kallas bluffsyndrom (imposter syndrome). De visar inte vad de kan av rädsla för att det ska upptäckas att de inte är så smarta - egentligen.

Särskilt begåvades sociala utveckling och kamratrelationer ser ofta annorlunda ut - mer likt vuxna ganska tidigt.

Både förskola och skola har ofta svårt att dels upptäcka den särskilda begåvningen samt saknar förmåga att stimulera de särskilt begåvade barnen och eleverna. Föräldrar försöker då kompensera med fritidsaktiviteter.

Skolan har en viktig roll för särskilt begåvade barns utveckling och inte minst deras hälsa. Understimulans kan få ödesdigra konsekvenser. Barn och elever behöver få hjälp att förstå sin egen person, få sina förmågor och inte minst behov bekräftade - samt inte minst omgivningens stöd och stimulans för att de ska utvecklas optimalt - enligt skollagen.

Alla vuxna som arbetar med barn har ett särskilt ansvar att se varje barn som individer med olika behov. Föräldrar har gett många exempel på positiva erfarenheter hur det blivit bra för deras barn. Dessa exempel delar de gärna med sig av. Förhoppningsvis kan detta ge hopp och inspiration till både föräldrar pedagoger.

Se även: