Särskilt begåvade – en utmaning för skolan

Vi är vana vid att leta svagheter och svårigheter och tänker då oftast på elever med olika inlärningssvårigheter.

Särskilt begåvade kan trots (eller på grund av) sin intelligens, kategoriseras som elever med komplicerad inlärning. Därför har de också behov av olika lärverktyg för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Om vi tänker oss att skolans undervisning är anpassad på en nivå för att säkerställa att så många som möjligt blir åtminstone godkända, låt säga kring IK 85-90. En elev med IK 130 får då en undervisning på minst 40 IK-enheter under sin förmåga. För den eleven är det som om en normalbegåvad skulle tvingas gå i särskolan.

Det är stor risk att särskilt begåvade elever blir understimulerade och därmed passiviserade. De lär sig inte studieteknik och ger upp vid minsta motstånd

Det är tyvärr alltför vanligt att särskilt begåvade elever blir utsatta för trakasserier och mobbning. Särbegåvade försöker ofta maskera/dölja sin begåvning genom att vara provocerande antiauktoritära eller försöka passa in "leka kameleont".

Det är inte heller ovanligt att särskilt begåvade inte tror på sin egen förmåga och försöker förminska den. Det kallas bluffsyndrom (från engelskan Imposter Syndrome).

Läs vidare:
Vad vuxna särskilt begåvade minns av skolan
e-boken Utanför Ramarna

Skolan blev ett väntrum - Lyssna på SR P4 nedan