Man kan lätt tro att särskilt begåvade personer är trygga med sin kunskap och skicklighet, att självförtroendet ligger på topp. Men höga förväntningar och överraskande osäkerhet lägger en skugga över vad de åstadkommer.

Högpresterande särbegåvade tror att de på något vis har lurat andra att tro att de är smarta. De tror att andra inte är medvetna om deras begränsningar. Framgångar beror på tur inte på skicklighet.

• “Jag lyckades vinna bara för att Jimmy inte ställde upp I år.”
• “Jag klarade mig bra i grundskolan för att lärarna tyckte om mig.”
• “Du tycker att jag är duktig på pianot men det är bara för att jag väljer att spela enkla stycken.”

I ett försök att bibehålla illusionen av perfektion så undviker de situationer där de riskerar att inte vara bäst.

Wikipedia: Bluffsyndromet (översatt från engelskans ”imposter syndrome”) är en informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av bluffsyndromet övertygade om att de är ”bluffar” och inte förtjänar den framgång de har nått. Tecken på framgång avfärdas som tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är. Bluffsyndromet är lika vanligt bland båda könen, tidiga studier fokuserade dock på högpresterande kvinnor.

Se även:
Barns utveckling
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bluffsyndromet
Is there a fix for imposter syndrome?
e-boken Utanför Ramarna