Särbegåvning - särskild begåvning, högintelligent, smart, lättlärd osv. är inte en diagnos utan en sammanfattande beskrivning av en persons inlärningsförmåga och ska inte sammanblandas med personlighetsdrag eller neuropsykiatrisk diagnos (npf-diagnos).

Vad gäller npf-diagnoser som tex, ADHD, ADD, Autism (Aspergers syndrom - som numera är borttaget men som finns kvar i journaler bla.) så finns det klara kriterier och riktlinjer i diagnosmanualerna DSM-5 och ICD-10.

Ingen av dessa diagnoser är kopplad till intelligens eller begåvning. Den enda diagnos som kopplas till detta är intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning (förståndshandikapp/begåvningshandikapp - är termer som finns kvar i journaler men som inte används längre).

Det är lika ovanligt med npf-diagnoser hos särskilt begåvade som hos alla andra. (Enligt nu gällande forskning är det c:a 5-7% av befolkningen.) Något större andel av ADHD/ADD hos pojkar jämfört med flickor. Särskilt begåvade barn med npf-diagnos kallas for 2E.

Diagnoserna är formulerade utifrån vad som statistiskt är vanligt/ovanligt för åldern. Som förälder eller outbildad ska man inte försöka ställa diagnos genom diagnosmanualer eller sitt eget barn som mall och måttstock, utan man måste ha Socialstyrelsens legitimation, praktisk erfarenhet och veta vad som menas med tex. “sociala svårigheter” eller ”svårt att vänta på sin tur” utifrån ett bredare perspektiv.

Se vidare:
Fördelar och nackdelar med neuropsykiatrisk diagnos (npf)
e-boken Utanför Ramarna