Det är inbyggt i vårt genetiska arv att skydda våra barn. Ju mindre de är desto mer skyddar vi dem. Vetenskapen har fastställt att ju rundare ansikten desto mer väcker de vår skyddsinstinkt.

Tex: I bussen eller på tåget – ett barn i 2-års-åldern sitter i sin vagn och skriker. Mamman gör ingenting för att trösta eller stoppa skriken. Hon tycks inte bry sig om sitt barn. Av hennes ansiktsuttryck kan man inte utläsa någon känsla.

• Någon tänker ”Det är säkert en helt vanlig trotsålder och mamman vet säkert bäst.”.
• Någon annan tänker ”Stackars mamma som har fått en så bortskämd unge.”. Hoppas hon härdar ut och inte ger efter för ungens skrik.
• Någon går fram och frågar vad i hela fridens dar hon håller på med. Märker hon inte att ungen är ledsen.
• Någon väljer att byta vagn.
• Någon böjer sig fram och försöker prata med det skrikande barnet i försök att avleda dess uppmärksamhet.
• Vi försöker avgöra och bedöma vad som hänt – hitta en godtagbar förklaring en skyldig – utdela straffet och sedan inte tänka på det mer.
• I sällsynta fall är det någon som frågar mamma vad som hänt. Dvs. går i Dialog.
  

Vuxna tenderar att reagera med att snabbt hitta en förklaring – utdela bedömningen/domen och sedan gå vidare:

• Det är bara småtjafs.
• Han är inte riktigt klok
• Hon är bortskämd.
• Stackare som inte har det så bra hemma.
• Det växer nog bort.
• Tänk att du alltid ska bråka. (vilket kanske är det allra värsta som ett barn kan få höra och som påverkar barnets självbild)
  

Ganska ofta innebär konfliktlösning mellan två barn att en vuxen lyssnar på de inblandades respektive versioner och sedan meddelar ett ”domslut”. Väldigt sällan ges barnen en möjlighet att tillsammans resonera om konflikten. Ännu mer sällan tilltror man barnen att kunna finna lösningar.

Två som tycker olika tenderar att hamna allt längre från varandra. De slutar att diskutera och utbyta argument. De använder energin till att få stöd för sin åsikt - att få den befäst - inte till att förstå den andres situation. I slutänden blir det grupp- och gängbildning.

Konfliktlösning innebär att försöka vända denna trend. Att hjälpa dem att se saken från den andres perspektiv. Inte att tycka som den andre utan förstå/respektera den andres upplevelse av situationen.

En sann konfliktlösning fungerar om:
- Du låter barnen mötas i sin konflikt och hjälper dem att reda ut den.
- Du tar inte ställning för den ena eller den andra eleven.
- Du värderar inte elevernas handlingar.
- Du undviker att moralisera.
- Du ser till att eleverna inte skvallrar.
- Du delar ofta ut beröm, inte minst till den elev som tagit ansvar för en negativ handling.
- Eleverna tar verkligen ansvar för sina negativa handlingar.
- De tycker kompissamtalen är angelägna.
- Föräldrarna är positiva.

Nytorpsskolan har sedan 1997 arbetat utefter en egen antimobbningsplan och en egen konfliktlösningsmodell. Dessa har arbetats fram av lärare, skolpsykolog och skolledning på skolan. Med åren och gjorda erfarenheter så har arbetssättet utvecklats och förändrats.

MEN Denna konfliktlösningsmetod kommer dock i konflikt med den rådande moralen i samhället. ”Den som är skyldig ska straffas.”

Det som alltid har varit grunderna för Nytorpsskolans arbetssätt är respekten för varje enskild individ.

Den modell för Konfliktlösning som skolan arbetade fram bygger på det som egentligen är en bas för skolans värdegrund. Konfliktlösningsmetoden kommer dock i konflikt med den rådande moralen i samhället. Den som är skyldig ska straffas.

Ingen ska bli bedömd eller dömd utan att ha blivit hörd. Ingen utomstående kan veta vad som verkligen har hänt och orsakerna till en konflikt. Varje individ har rätt till sin egen upplevelse och känslomässiga reaktion på händelsen. De vuxna har ansvaret för att mobbning inte uppstår och att konflikter löses. Föräldrar ska alltid informeras snarast.

Antimobbningsplan
Conflict Resolution Plan

Grunden är att vuxna på skolan inte använder samma maktspråk som mobbare och förtryckare.

Mellan elever:

1. Uppmana eleverna att sluta.
2. Gå fram till dem och stå kvar tills de lugnat sig.
3. Gå emellan. Håll eleverna ifrån varandra – om man tror sig klara det.
4. Hämta hjälp från andra vuxna. Om man inte kan gå ifrån själv så be en elev hämta närmaste vuxen eller hjälp från expeditionen eller vaktmästeri.
5. Skingra ev. nyfikna elever. Uppmana dem att gå till sina klassrum.
6. Ledsaga ev. skadad elev till skolsköterska eller be någon hämta henne.
7. Det förväntas att du som vuxen alltid hjälper till och aktivt ställer en direkt fråga till den andre vuxne: ”Behöver du min hjälp”.
8. Ingrip ej om du bedömer att du själv riskerar att bli skadad. Hämta då ytterligare hjälp.
9. Bevaka, bevittna - fotografera om möjligt.
10. Larma polisen om slagsmålet ej upphör.

Elever som ej är inblandade i konflikten:

1. Skydda de elever som ej är inblandade.
2. Förhindra att fler blir indragna. Samtliga vuxna ska aktivt hjälpa till att hålla eleverna borta från konflikten.
3. Eleverna ska hållas i klassrummen.
4. Lärarna får inte lämna eleverna och ska kunna hålla kvar alla elever.
5. Eleverna ska få möjlighet att prata om händelsen – krissamtal.

Målet är att eleverna ska bli sams och kunna träffas igen utan att nytt bråk uppstår. I bästa fall får de också en empatisk förståelse för varandras reaktioner. Vid mindre konflikter:

1. Prata med eleverna, helst tillsammans om det går.
2. Lyssna och anteckna det som sägs.
3. Hjälp dem att reda ut vad som orsakade konflikten. Ställ frågor för att förtydliga deras respektive upplevelser av vad som hänt. Det är viktigt att de får höra varandras upplevelse av händelsen.
4. Eleverna ska få insikt om vad som orsakade konflikten och enas om en lösning.
5. Eleverna får i uppdrag att berätta hemma vad som hänt.
6. Hemmet kontaktas samma kväll (eller så snart som möjligt).

Vid svårare konflikter:

1. Föräldern informeras alltid.
2. Föräldrarna kallas till skolan för att vara med vid konfliktlösningen.
3. Blir polisanmälan aktuell skall dock utredningen göras av polisen.
4. Ingen konfliktlösning sker i så fall.

Vid all konfliktlösning gäller:

1. Om du behöver lämna din klass eller grupp, be kollega om hjälp att ta hand om dina elever.
2. Kan du ej få hjälp av kollega så kontakta expeditionen som hjälper dig.
3. Man bör be annan vuxen om hjälp att ta över och lösa konflikten om man själv anser sig vara partisk.
4. Informera elevernas mentorer.
5. Dokumentera genom att skriva ned det som hänt. Minnet är kortare än vad man tror och det kan vara bra att ha en klar bild över vad som hänt.
6. Följ upp händelsen genom att prata med eleverna och försäkra dig om att eleverna är sams.

I stort gäller detsamma som för konflikter mellan elever med följande tillägg:

1. Vid våld/konflikt mellan elev och vuxen skall alltid elevens förälder vara med vid samtal.
2. Skolledningen leder konfliktlösningen.
3. Den vuxne erbjuds samtal med någon i krisgruppen eller med någon person han/hon har förtroende för.
4. Den vuxne erbjuds möjlighet att gå hem och vikarie ordnas.
5. Vid behov uppmanas till besök hos Företagshälsovården.
6. Skolledningen eller någon i krisgruppen kontaktar den vuxne samma kväll.
7. Händelsen anmäls till skolans skyddsombud och personalsekreteraren i stadsdelsförvaltningen.
8. I förekommande fall görs en skadeanmälan. Blankett för detta finns på expeditionen.
9. Eleven avskiljs från undervisning resten av dagen.
10. Föräldrar kallas till skolan.
11. Skolledningen ansvarar för att eleven får sällskap av en vuxen i avvaktan på att förälder kommer.
12. Skolledningen medverkar i samtal med eleven, elevens föräldrar och den vuxne.
13. Om konfliktlösning ej sker samma dag ansvarar skolledningen för att ett samtal kommer till stånd tillsammans med eleven och den vuxne så fort som möjligt.

Det är viktigt att varje elev ska få möjlighet att på sitt eget att tala med sina föräldrar om det inträffade. Det är inte meningen att föräldrarna ska få en chock via telefonen. Detta orsakar ofta en kraftig försvarsställning vilket kan innebära svårigheter att kommunicera.

Nytorpsskolan r mån om samarbetet med föräldrarna runt eleverna. Därför r det viktigt att s snabbt som möjligt att f kontakt med dem och informera om vad som hänt och vad skolan har gjort. Skolan samråder sedan med föräldrarna om ev. andra åtgärder behöver vidtas.

Alla som på olika sätt varit inblandade ska skriftligt dokumentera vad man sett och själv gjort i samband med händelsen. Dokumentationen r viktig eftersom det r lättare n vad man tror att glömma bort vad som hänt. Det r också ett bra sätt att inför sig själv g igenom vad som hände, att bearbeta händelsen.

Följ upp händelsen. genom att prata med eleverna och försäkra dig om att de är sams. Eventuellt kontaktas även föräldrarna för uppföljning.

Föräldrarna till den drabbade avgör om de ska göra polisanmälan eller ej. Skolan gör polisanmälan vid grov skadegörelse, stöld och liknande, dvs. själva händelsen. anmäls. Polisen gör sedan utredning om skuldfrågan.