En vanlig metod i skolan är att man gör klassrumsobservationer. Oftast då man är orolig för en viss elev. I det sammanhanget är det viktigt att veta vad som gäller. Pedagogisk personal får naturligtvis ge kollegor stöd och då vistas i klassen för att kunna samråda. Skolans kurator får också observera i klassrummet utan vårdnadshavares kännedom eller tillåtelse. Däremot gäller det inte psykologer.

”Nej, en skolpsykolog kan inte, utan vårdnadshavarens samtycke, studera ett visst barn i klassrummet. Skillnaden mellan en psykolog och en kurator är att psykologen tillhör hälso- och sjukvårdens personal, vilket inte en kurator gör, såvida denne inte har legitimation som psykoterapeut, vilket kan förekomma.

Psykologen måste alltså, för att studera ett visst identifierat barn, ha vårdnadshavarens/-havarnas samtycke och även elevens, när denne är tillräckligt gammal och mogen för att själva ha en viss bestämmanderätt tillsammans med sina vårdnadshavare.

Det en psykolog gör när hen vårdar, behandlar eller undersöker en enskild människa är att utföra ett uppdrag inom hälso- och sjukvården. Det innebär även, har regeringen sagt på 1990-talet, att psykologen är journalföringspliktig, vilket inte kuratorn är.

Visserligen skulle en skolpsykolog, sannolikt utan att bryta mot sin yrkesetik, kunna vara närvarande i ett klassrum för att observera klassen i sin helhet utifrån gruppdynamik m.m. Men svårigheter skulle sedan kunna uppstå om det senare framkommer för elev och vårdnadshavare, när eleven aktualiseras i en psykologutredning, att psykologen tidigare varit inne i klassen och då även som del av klassen ”observerat” den elev undersökningen nu gäller.

Yrkesetiken är viktig, inte minst för de som är verksamma inom hälso- och sjukvårdens integritetskänsliga område. Därför bör sköterskor, läkare och psykologer i skolan vara noga med att inte riskera att överträda den ibland något otydliga gräns som yrkesetiken sätter upp.

Hälsningar från Staffan

Observationer i klassrummet - kanske, kanske, kanske..