Jag pratar inte bara med lärare, utan också med många föräldrar, både som psykolog inom skolan och inom nätverket Filurum på facebook (med fokus på barn med särskild begåvning). Föräldrarna tar ofta upp att lärarna beklagar att de inte hinner möta barnens behov, och försvarar sig med att andra elever tar deras tid. Utvecklingssamtal handlar alltför ofta om lärarens arbetssituation. Det är då inte lönen som lärarna klagar över.

Om föräldrar pratar med rektorn så får de svaret att det inte finns pengar till att ge eleven adekvat stöd eller stimulans. Föräldrarna uttrycker ofta en känsla av att de förväntas avstå från sitt barns behov, till förmån för andra, för att läraren inte hinner med och för att rektorn inte har några pengar. Tyvärr leder det till att många barn mår mycket dåligt i skolan och får problem i sin utveckling. Lagen har ju ändrats just för att undvika detta.

Jag säger inte att lärarna inte är värda högre lön. Min fråga är om det verkligen är lönen som gör att lärare byter yrke, eller som sänker intagningspoängen till lärarlinjen?