Med tillstånd från respektive föräldrar publiceras sanna berättelser från tillfällen då barnen (filurerna) förvånat med sitt snabba intellekt. Anekdoterna är både otroliga och roliga.

Min dotters humor: Hon frågade oss föräldrar vad vi önskade i julklapp
- Vi: snälla barn!
- Hon: Yippie, vi ska få ett syskon!!

Min dotter leker på engelska på förskolan när hon är 4 år. En förälder kommer in och ser dottern. Föräldern vänder sig till pedagogen och utbrister, ”Inte visste jag att T:s mamma är engelsk” varpå min dotter vänder sig om och rättar föräldern, ”No, she is Swedish!”

En veckas semester o mamma (jag) säger: såå skönt att slippa laga mat i en hel vecka. Sonen två år tittar på mig o säger snabbt ”jag slipper äta den”…

- Mamma, Indien har ju inte Corona.
- Jo då, alla länder har Corona.
- Men Corona var ju aktiv som mest år 2020-2021, eller hur?
- Ja?!
- Indien lever ju efter en annan tideräkning så det är ju inte år 2021 där nu.
- Förbenade unge 😂

Tre syskon sitter vid matbordet. Mamman kommer och ska torka av efter dem och suckar ”vilka små grisar som sitter här. Den äldsta dotter säger fundersamt ”Smågrisars mamma heter väl sugga…” Mamman vänder sig snabbt om och det syns att hon skrattar.

Dottern kommer in med stövlar på. Mamma utbrister: Kliv inte rakt in med stora stövlar. Dottern kommenterar ”stora?” Det är ju bara 35:or.

När dottern blev lite trött på att jag hela tiden berömde hennes läsning. Dottern 4 år: På den skylten står det Biltema och där står det REA. Mamman: ja det gör det! Tänk att du är så duktig på att läsa när du bara är fyra år! Dotter: Ja, nu är det din tur att läsa mamma. Vad står det på den skylten? Mamman: Bauhaus Dottern: Bra, mamma.! Tänk att du är så duktig på att läsa när du är så himla gammal!

En gång när sonen var 4 år satte han sig i bilen, tittade på golvet (som var rätt stökigt) och konstaterade torrt: ”Jaha? Du tänker öppna skräpaffär?”

Min son och dotter bråkade.. han var kanske fem och hon åtta. Jag blev irriterad och sa till dem att sluta bråka. Tjafs om vem som började osv. så jag sa till dem att båda skulle be om ursäkt. ”Hon först/ han först” blev det då. Då räknar jag ner och så säger ni det samtidigt, bestämde jag. Räknade ner och hör ”Förlåt” från storasyster. Från honom hör jag ” happy birthday to you, happy birthday to you..” stort gapskratt och så sprang han iväg. Svårt hålla sig för skratt då..

Min lilla är både ironisk och förbannat roligt. Hon var mellan 3-4 år. Vi skulle handla byxor till hennes syster. Knatte var helt omöjlig i affären och jag försökte att inte bli arg. Till slut när vi kom ut från affären och hon gjorde nåt så sista droppen var nådd och jag sa till på skarpen, så tittade hon mig rakt i ögonen och sa:
”my god vad DU är glad idag då..”
Helt omöjligt att inte skratta åt henne.

Vet du Mattis, idag har din pappa och jag varit kära i 13 år.
- Jaha! I vem då?

Dök upp som minne härom dan… (tvillingarna var 6 år och pratar engelska som vardagsspråk)
N: You are the best parents!
J: That we had this far.

10-åringen till sin yngre syster: ”Har du någonsin betett dig som din begåvningsnivå förutom på begåvningstestet?”
- 9-åringen:”Nej, det haj jag aldjig…”
- 10-åringen:”Ditt IQ är 56 plus 84.”
- 9-åringen:”Det har jag inte tillräckligt med IQ för att räkna ut…”

Vår äldsta var i 4-årsåldern. Vi hade då metallstavar som man kan bygga ihop med kulor med hjälp av magnetism (Geomag) och på det sättet skapa olika geometriska figurer. En väninna till mig var hemma hos oss och sa till filuran: ”Oj, vilken fin pyramid du har byggt” och filuran svarade (med rynkad panna): ”Men det äj faktist en tetjaed” (hon kunde inte säga ’r’ och på något sätt blev det liksom ännu lustigare. Ville ju inte genera min väninna genom att skratta, men fnissar åt det nu efteråt (7 år senare…).

Min son hade en förskolekompis på besök när han var 5 år, och kompisens mamma tog upp en dinosaurieleksak och sa: Ååh, är du också intresserad av dinosaurier, A tycker också om T-rex! Varpå sonen sa: ”Det där är ingen T-rex, det är en Allosaurus. T-rex har bara två klor, Allosaurus har tre. Jag har tre faktaböcker om dinosaurier om du behöver veta något mer.”

Pappa - vad är fullmåne?
Sonen - det är när man ser halva månen
Pappa - nej FULLmåne…
Sonen - ja när man ser HALVA månen
Pappa - nej fullmåne betyder ju att man ser hela månen
Sonen - nej, för det är omöjligt

Kanske 7 år, men så typiskt för honom att inte förklara missförstånd utan istället tycka att andra borde förstå hur han tänker, eftersom han tänker rätt. Jag förhörde religionläxan, och frågade när Jesus föddes. Han svarar ”jag vet inte”. Jag vet ju att han kan svaret men måste då klura på hur jag når honom. ”Varför vet du inte?” ”Eftersom Jesus aldrig har funnits kan jag ju inte veta när han föddes”. ”Ok, men vad säger bibeln om när Jesus föddes?” ”Bibeln har fel” ”Varför säger du att bibeln har fel?” ”Bibeln säger att Jesus föddes år noll men vetenskapen har visat att han föddes några år tidigare”. Så han sitter egentligen på massor av kunskap, men svårt att se för en lärare som inte gräver djupare utan slutar fråga när svaret ”jag vet inte” kommer.

Påminner mig om vårt besök mellan 1-2 år nån gång. Bvc sköterskan frågade om dottern visste var näsan var, örat, handen, foten. Vid den sista suckade dottern högt och satte upp sin fot på bordet (hon satt i mitt knä) och pekade på sidan av sin fot och sa tydligt ”ankelknöl” sen vägrade hon peka på fler kroppsdelar.

Promenad med båda barnen. Pausar och tittar på olika delar av skogen. Vid ett tillfälle säger jag: Kom nu barn så går vi vidare.
Filur: ja, alla tre!
Jag: haha, men nu blev det tokigt väl? Hur många barn är de?
Filur: 3.
Jag: nja, nu undrar jag hur du tänker. Jag har ju bara två barn, er två
Filur: men du är ju också ett barn, till dina föräldrar! Så vi är faktiskt barn alla 3. Du blir inte vuxen förens dina föräldrar dör så de så.

När äldsta filuren var runt 1,5 år skrevs första bokstaven i namnet om och om igen. Hen ville skriva mer men motoriken hindrade, tacksamt att L ändå var hens första bokstav då. En vän försökte vara pedagogisk och uppmuntrande, sa till filuren (med överdriven positiv ton) ”ne men åååh så duuktig du är! Vet du de där ser ju ut som en riktig bokstav, vet du vad den heter? L! Det är LLLL, som i ditt namn! Så skoj!” varpå den 1,5 åriga filuren ger den vuxne sin penna och säger i vanlig ton, ”din bokstav”. Vuxne skriver varpå filuren sen säger med överdriven röst ”men ååååh titta du kan! Så duktig!!” å sen tar tillbaka sin penna och fortsätter.

Jag till barnets pappa när sonens tredje födelsedag närmade sig (vi är båda svenskspråkiga):
-And then he will get that train.
Sonen: Va då för tåg mamma!?

Sonen på 3 år är paniskt rädd för flugor. Vi sitter vid matbordet och jag ser en fluga bakom sonen och pappan. Jag vill förekomma utbrott så jag säger till pappan ”Det är en F-L-U-G-A bakom er”.
-Var är F-F-fugan, var är F-F-fugan undrar sonen oroligt och sedan blev det inte lugnt innan den var borta. Därefter började vi med engelska vilket fungerade ett tag.

Denna konversation hade min man med vår dotter när hon var strax innan 1,5:
Dottern: Mamma, mamma?
Pappa: Mamma är på jobbet, men pappa är bra. Pappa bra men mamma bättre.
Dottern: Pappa bra, men mamma…
Pappan: Pappa bra, men mamma bättre.
Dottern: Mmm, pappa bra, men mamma ger kakor!
(Hon hade fått pannkakor till lunch)