• Vi måste sluta tycka synd om lärare som säger ”Jag hinner inte!”.
• Vi måste sluta sympatisera med rektorer som säger
  ”Jag har inte råd!”.
• Vi måste sluta vara snälla och förstående när skolan inte gjort det som bestämts på senaste mötet.
• Vi måste sluta att ta emot och försöka lösa skolans problem.

Se våra barn som barometrar. Om de visar att något inte är bra i skolan - så är det så - oavsett hur trevlig läraren och rektorn är på mötet.

Då har skolan inte gjort tillräckligt utan måste gå vidare och prova sig fram. Att ropa på psykologutredning är inte en åtgärd. Oavsett utredningens resultat så måste ändå skolan lära känna varje individuell elev och prova sig fram och göra anpassningar efter det. Oavsett diagnos så är våra barn individer och har rätt att mötas som det.

Om/när en lärare ringer hem och beklagar sig så ställ frågan ”Vad gjorde du åt det?” och lämna tillbaka ansvaret till skolan. Den kommunala skolan är en myndighet och har ett myndighetsansvar att följa Skollagen.

En juristbyrå har specialiserat sig på skoljuridiska frågor:
Juristfirman Vide

e-boken Utanför Ramarna