Det som elever vill lära sig och vad skolan vill lära ut skiljer sig ganska mycket åt.

Självklart måste skolan som myndighet ha en plan, en läroplan för vad elever bör kunna när de går ut grundskolan. Men skolan får ofta kritik för att undervisningen är anpassad för nutiden och inte framtiden.

Krocken mellan vad elever vill lära sig och vad skolan vill lära ut brukar benämnas Just-in-time-learning respektive Just-in.case-learning.

Just-in-time-learning syftar på det som eleven vill lära sig just nu.
Just-in-case-learning syftar på det som skolan vill lära ut. Läroplanen är upplagd för att eleven ska vara förberedd för ”uti-fall-att”, dvs ett brett spektrum.

Vi har nu elever och föräldrar som är mer medvetna om sina rättigheter och möjligheter att påverka i samhället. Därför hör vi också flera protester mot skolans metoder och innehållet i undervisningen. Framförallt gäller det för särskilt begåvade elever.

Den svenska skolan är obligatorisk för samtliga barn mellan 6-16 år. Barnen kommer med en stor variation av förkunskaper, förmågor, förutsättningar, intressen. De har också drömmar och önskningar om vad skolan kan ge dem. Ingen elev vill lära sig det som de redan kan, ingen elev vill att undervisningen ligger vare sig på för låg eller hög nivå. Det är alltså viktigt att skolan och läraren lär känna varje elev i sin klass. Först då kan vi börja utbilda för framtiden.

Jag återkommer till Thomas Nordahls punkter som beskrivs i stycket Piska eller morot Där poängterar han att hur man har det i skolan och om man är intresserad, påverkar graden av uppmärksamhet. Samt om det som lärs ut känns viktigt och om man tror sig kunna klara av det påverkar graden av engagemang.

Svårt att veta hur framtiden ser ut men vi måste ändå förbereda för den med de elever vi har idag.

Se även:
e-boken Utanför Ramarna

Filuren funderar:
I skolans värld tror man på åldersindelad undervisning. Men man undervisar även i andra religioner.