I olika sammanhang diskuteras ofta diagnoser och alldeles för ofta förmedlas felaktiga kriterier och vilseledande uppgifter. Åsikter och fakta, tyckanden och låtanden blandas i en salig ogenomtränglig, svårtolkad och förvirrande röra. Därför vill jag förtydliga några saker.

Vem får ställa diagnos: Socialstyrelsen har gett legitimation till olika yrkesgrupper att ställa diagnos.

Psykolog ställer diagnos under eget yrkesansvar

Dessutom gäller att man ska ha adekvat utbildning samt erfarenhet för att ställa aktuell diagnos. En gynekolog får inte ställa en dyslexidiagnos tex.

En funktionsdiagnos är direkt knuten till (jämförs med) en utveckling, en funktionsnivå inom normalvariationen. För att kunna avgöra vad som avviker från normalvariationen måste man ha både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet. Dvs man kan inte använda sig av en diagnosmanual och sitt eget barn som mall och måttstock, utan man måste ha praktisk erfarenhet och veta vad som menas med “bristande ögonkontakt” utifrån ett bredare perspektiv. Vad gäller npf-diagnoser som tex, ADHD, ADD, Autism (Aspergers syndrom - som numera är borttaget men som finns kvar i journaler bla.) så finns det klara kriterier och riktlinjer i diagnosmanualerna DSM-v och ICD-10. Detta gäller - inget annat - oavsett vad vi tycker.

Ingen av dessa diagnoser är kopplad till intellektuell funktionsnivå även om det är något vanligare att personer med autism har en intellektuell funktionsnedsättning och vice versa.

Den enda diagnos som kopplas till intelligens är intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning (förståndshandikapp/begåvningshandikapp - termer som finns kvar i journaler men som inte används längre) Särbegåvning - särskild begåvning, högintelligent, smart, lättlärd osv. är inte en diagnos utan en sammanfattande beskrivning av en funktionsvariation.

Det är lika ovanligt med npf-diagnoser hos särskilt begåvade som övriga befolkningen.

Se även:
Diagnosmanual ICD-10
Diagnosmanual DSM-5
e-boken Utanför Ramarna