En debattartikel av Anita B Kullander, leg. psykolog. Publicerad i Feministiskt Perspektiv -2015-10-26

Åtgärder mot mobbning startar hos oss själva Tisdagen den 3 september 1991 stod det på DN's löpsedlar Mobbning börjar på dagis. Man syftade då på min forskning som presenterades i en artikel med titeln ”Vuxna har svårt för avvikande barn” ”Personalens attityd viktig för hur dagisbarnet uppfattas i kamratkretsen, menar forskaren Anita Kullander.”

Nu har det gått några år sedan dess och jag har arbetat som psykolog inom förskola och skola i 25 år.

Med anledning av Morgans Mission – ett program från SVT om hur Morgan Alling ska åtgärda mobbning i en klass. Jag reagerade starkt negativt på det första inslaget framförallt för att jag anser att…

”Om du inte är med så är du emot - och alltså ett hot” Det är samma taktik som i diktaturer där man fängslar den som genomskådat systemet och öppet kritiserar det.

Min tanke är att den som mobbar säger till den mobbade ”förstår du inte skoj” och lägger då skulden för känslan på den utsatte. Det är inte ovanligt att en mobbad tom. försvarar mobbaren med att säga ”hen bara skojade lite dumt”. En mobbad som kopierar försöker testa om det verkligen är skoj och om andra reagerar likadant.

En mobbad som mobbar andra försäkrar sig också om att inte vara sämst i hierarkin. Om någon är sämre än mig så är jag inte sämst iallafall. I skolor, i klassrum där vuxna inte förmedlar alla människors lika värde - oavsett - så frodas mobbningen. Min forskning från tidigt 90-tal visar på att vuxna har svårt för barn som avviker från normalkurvan och dessa signaler läser barnen av och iscensätter.

Från det otal sociogram som jag gjort under åren som psykolog så har det blivit tydligt att den mest dominanta eleven, som tycks ha många kring sig på rasterna, inte får ett enda tillval på ett sociogram. Ingen vill vara med dom men måste det för att försäkra sig om att inte bli mobbad. Den som genomskådar detta spel och vägrar tillhöra beundrarskaran blir ofta mobbad. Oftast inte av den dominanta utan av ”planeterna” runt omkring.

På TV har det nu vistats det första avsnittet i en serie om Morgan Alling och hur han arbetar med mobbning i en klass. Jag var lite bekymrad över detta eftersom han arbetar med klassen - när det är de vuxnas värderingar och signaler man måste arbeta med. Det är tyvärr ganska vanligt att lärare säger ”men har är ju en knepig sort så man kan förstå att… Men hon beter sig ju så avigt så man förstår ju att ingen vill vara med henne…” Mina värsta farhågor besannades tyvärr.

Han börjar i fel ände menar jag. Det är samhället och de vuxna runt omkring som skapar normerna och atmosfären på gatorna, i klassrummen och hemmen. Hans insats igår hjälpte mobbarna att ytterligare kränka en klasskamrat. Jag tycker att det är som att sätta geten som trädgårdsmästare. Det han gör har otaliga lärare gjort före honom och misslyckats. Mobbning stoppar man inte med några ”lära-känna-övningar”. Det går mycket djupare än så. När han och TV-kamerorna har gått därifrån så är det fortfarande samma lärare och samma vuxna runtomkring barnen.

När jag arbetade på Nytorpsskolan i Enskededalen så arbetade vi fram en metod som grundade sig på dessa deviser. Den fick pris två gånger. Finns beskriven på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Nytorps_T-modell

Se även:
e-boken Utanför Ramarna